Framme på Azorerna

Det var fantastiskt roligt och skönt att komma fram och åter kliva iland till välkomnande famnar och kalla öl från Chiqitita som kommit före oss. Förstås hamnade vi också i den knökfulla hamnen brevid vilka – om inte Heavy Lady och Honey Pot. Det fick sina konsekvenser för framför allt sömn och skrattmuskler under veckan. Efter några timmars vila och en riktig köpepizza började firandet – då hamnen firade jubileum med gratis vin och ölprovning. Kvällen blev glad och sen och dessutom beslutade fyra glada skeppare att de skulle delta i segelracet nästa dag trots samlade protester från deras besättningar. Nu kunde vi kompromissa så att laget nästa dag enbart bestod av en båt och fyra mycket erfarna, envisa och vinstsugna skeppare. Besättningarna i övrigt skulle passa på att shoppa i stan. 

Shoppande kom tyvärr av sig då det var lördag och mycket stängt men några glassar och en trevlig promenad blev det. Målgången tyckte vi dock inte vi skulle missa så vi skyndade tillbaks till hamnen. Båt efter båt kom in men inte våra skeppare. Till sist när tävlingen sedan länge var slut kom de tillbaks från ett helt annat håll än det övriga fältet. Vi väntade ivrigt på förklaringarna som var något märkliga. De hade nämligen startat som nästan första båt och navigatören (erfaren tävlingsnavigatör från England) hade lagt ut kursen efter från tävlingsledningen utdelade kopierade anvisningar. Efter att ha skåpat ut övriga båtar fortsatte de runt banan – utan att se sig om – och upptäckte inte att resten av fältet vände för att ta en mycket kortare väg … Att just deras kopior var otydliga och att alla andra i starten fått ytterligare vägledning per radio – det lät något krystat. Skratten blev i alla fall många och kvällen blev ännu gladare och senare då tävlingsdeltagarna med besättningar bjöds på en härlig Azorisk buffe med även här fria tillbehör.

Efter en vilodag med bara några timmars prat och skratt blev det dags att fira av besättningen på den finsk/engelska båten att lämna Horta som nybliven besättning på superyachten Halleluja. Där fanns redan 7 andra i besättningen men eftersom där fanns ett tjugotal hytter med bla egna marmorbadkar mm och inga gäster så fick dom nog gott om plats. Firade gjorde vi på en restaurang där vi fick göra allt jobbet själva – dvs grilla en bricka med fisk, skaldjur och kött på heta lavastenar. Kul och jättegott – något att ta efter!? För att avsluta kvällen med ytterligare firande – så friade besättningen på Honeypot till sin skeppare och det kommande bröllopet firades med champagne från Peters bar. Tyvärr försvann den blivande brudgummen i panik från festen men återfanns senare och hade då inte heller ångrat sig som befarat.

Dagarna gick i samma tempo men vi hann ändå ordna med proviantering och förberedelse för steget över till fastlandet. Allt var klart så när som på gasoltuben som skulle hämtas nästa morgon. Då visade det sig att det var helgdag till något helgons ära. Alltså fick vi stanna en dag till. Tur var det för både Sesila och danska Meride hann fram och bli välkomnade. Det var nog ödets försyn för när vi väl hämtat vår tub kom stormen och ovädret. Att det var svensk midsommarafton förstod vi på vädret när vi vaknade. Eftersom vi fortfarande var några tappra skandinaver kvar firade vi en riktig svensk midsommar på Chiqititas fördäck med sill, färskpotatis, Kalles kaviar och nubbe och en massa annat gott och med alla varma kläder vi hade.

Nästa sida

Tillbaks