Vår chaufför tog oss verkligen runt hela ön på varenda väg och kostig som fanns
med eller utan vägbeläggning.

Vi besökte turistfällor, utsiktspunkter,

svavelkällor, badade i vattenfall och på Hilton hotells privata beach, åt lunch på lokal restaurang med många okända spännande maträtter.

Vi handlade grönsaker och cocosnötter efter vägen och stannade vid lokala vattenhål ("korvkiosker" och pubar…) Efter 11 timmar lämnade han av oss tillbaks i Rodney Bay mycket trötta och mätta på intryck.

Kontrasten mellan rika (oftast västerlänningar) och oerhört fattiga i skjul och slumbostäder
ute på landet eller runt samhällena var skrämmande och man kan förstå att aggressioner
och stölder/rån förekommer men ändå väldigt sällan.

Växtligheten här är också oerhört frodig och varierad i jämförelse med Kanarieöarna. Här kommer mycket regn alla årstider men oftast bara som korta mycket häftiga skurar. Överallt växer alla våra vanligaste krukväxter som stora buskar eller träd. Jag fick också se mina första kolibri som dansade runt som skimrande fjärilar vid vattenfallet.

På väg igen – dan före dan före..

Provianteringen är klar och sjöstuvandet igen. Jag skriver tre ord och springer sen upp och ned och hantlangar åt Sverker, dricker kaffe med båtgrannar som kommer för att säga adjö och handlar frukt av the moustachman - yeah i sin palmtaks försedda lilla båtmarknad, så det blir lika rörigt brev som vanligt…

Nu far vi alltså tillsammans med så gott som alla skandinaver och många andra till Bequia två öar söderut ( ca 60 M) där vi är bjudna på glögg och pepparkakor hos norska Marianne på Holmenkollen – en tradition som tydligen är mycket viktig för alla nordiska seglare här. Det brukar vara mellan 50 och 100 personer som samlas där. Dessutom kan man äta traditionellt julbord med gran och tomte och allt som vi inte skulle ha… Vi får väl se – det känns definitivt långt från jul trots att det hänger glitter och lampor och tomtar i varenda palm.

Nästa sida

Föregående sida

Tillbaka