Kärt besök

Äntligen blev det dags att hämta på flygplatsen i Fort de France. Resan var lång och jobbig och allt hade gått bra, men mycket trötta och bleka var de! När bagaget och matkassar och vi alla stuvat in oss i bilen gick den på fälgarna! Vi tog oss tillbaks i mörkret till hamnen och fick köra ett antal vändor med jollen innan allt var överflyttat till båten. Efter viss omorganisation fick allt och alla fick sina platser i det begränsade utrymmet i båten och efter ett tag fungerade det lika bra med dubbelt så många ombord.

Nästa dag utnyttjade vi bilen till en rundtur upp i bergen och längs södra kusten på ön. På den här sidan av ön var även de brantaste bergen bebodda ända upp till toppen och vi var imponerade av hur de lyckades få sina hus att hänga kvar på vägkanterna med bara ett par mycket höga pelare som fäste på ändra sidan! Och vilka starka ben de måste få av att gå eller t o m cykla kilometervis i tvärbranta backar. På andra sidan ön såg många byar ut att vara helt bortglömda och allt mer avfolkade både av turister och lokalbefolkning. Hit hade EU-pengarna tydligen inte räckt och med den vikande turismen har väldigt många hotell och resturanger stora problem. Många har stängt igen och ännu fler ståtliga projekt är påbörjade men ligger nu som ruiner eller tomma skal.

Från Martinique seglade vi söderut i bra vindar och med höga vågor. Flickorna tillbringade hela dagen på däck i solen och med jämna mellanrum översköljda med svalkande vatter. Lotta som aldrig seglat förut klarade sig jättebra med bara lite känning av sjögången. Första stopp var Pitonerna på St Lucia där vi ankrade upp nedanför hotell Sheraton som ockuperat en hel bergssluttning och strand med flotta stugor, resturanger o pool. Vi smyglånade deras duschar för att bli något avsaltade.

Sötvatten är annars en dyr och eftertraktad lyx. Man får verkligen lära sig att spara på dropparna och utnyttja alla fria resurser som regnskurar och hotellduschar och sådant. På några få ställen kan man få köpa vatten och få det utkört till båten annars blir det att fylla dunkar med vatten och köra skytteltrafik med jollen. En del öar har bara klorerat regnvatten, andra har avsaltningsanläggningar och några få har riktigt källvatten. Dricksvatten får man köpa dyrt på flaska. Det ger en tankeställare hur bra vi har det hemma som kan slösa med förstklassigt vatten i oändliga mängder! Vår granne (en 70-fotare) hade nog inga sådana problem - han landade med helikopter på stranden och blev hämtad av sin besättning som väntade med champagne och en egen massör på akterdäck. Inte för att vi ville byta!

Nästa sida

Föregående sida

Tillbaka