Scotland Bay
Värmen och torkan här har slagit rekord. Tyvärr för den med sig en oändlig mängd bränder över hela ön. Bara runt "vår vik" har det blossat upp nästan varje dag minst en ny brand som tar död på djungeln, fåglar och annat djurliv förutom att röken och askan ligger tjock över allt. Det finns inte resurser att släcka annat än om något hus är i fara så elden sprider sig snabbt. Ännu har den inte tagit sig till vårt andningshål - Scotland bay - bara en timmes färd, men en förflyttning till en annan värld. Bland annat dit, har vi åkt under helgerna för att få lite semester från all rök, väntan och problem.
Vattnet är badbart och klart och djungeln är tät med mycket märkliga växter, fågelliv och även en koloni vrålapor som underhåller i skymningen. Djungeln och den numer nästan försvunna resterna av en stor semesteranläggning för amerikanska soldater under andra världskriget, är som gjord för utforskning med matsäck och machete.
I viken upptäckte gojan Lau-Lau och vi, att han faktiskt kunde flyga. Han hade förstås snöre runt foten men gjorde ett plötsligt ryck och försvann i blixtens hastighet förbi masttoppen, ut över viken och upp mot det högsta trädet på det högsta berget. Kan någon se den gröna gojan bland de gröna träden?
Det kunde inte vi heller men klättrade ändå med förtvivlans mod rakt upp för vulkansluttningen (30 graders lutning) mot den riktning vi tyckte oss se att han flugit. När vi redan givit upp och hasade oss ned fick vi plötsligt se en liten grön stackare som förtvivlat klängde sig fast i den gren han trillat ned på efter den chockartade flykten. Återseendet blev mycket glatt och vi bestämde att, med den otroliga turen, måste vi bara köpa lotter eller kanske Eriksson-aktier?
Påskhelgen försökte vi också dra oss tillbaks till lugnet i viken men upptäckte snabbt att det gjorde också alla helglediga Trinidianer, framför allt hinduerna som faktiskt är drygt 40% av befolkningen här. Kring alla stränder hade ca 500 personer slagit upp tält, riggat presenningar, papplådor eller bara parasoller att sova under. Det var egentligen inget problem förrän vi upptäckte att det största tältet faktiskt var ett komplett diskotek med enorma karnevalshögtalare och med speltid 07 00 - 04 30. Med hjälp av öronproppar och stängda luckor klarade vi iallafall två dygn tills vi upptäckte att papegojorna börjat härma den entoniga indiska musiken - då lyfte vi upp ankaret och for vidare till Chacachacares.