De tre första dagarna gick allt som tåget - dvs lätta ostliga vindar och visseligen ganska gungigt men vågor bara från ett håll.
Vi fiskade tittade på några småvalar som lekte i vågorna, flygfiskarna som tränade långflygning och olika sorters stormfåglar som följde båten. Vi kunde styra,
navigera eller handarbeta.
Efter tredje dagen ökade samtidigt vinden till för det mesta 15-20 m/s med kraftiga byar och plötsligt swell/dyningar från flera håll. Vågorna och vinden gjorde det omöjligt att göra någonting annat än att hålla i sig eller spänna fast sig i säkerhetsbälten. Maten inskränkte sig till sådant som gick att hålla i med en hand utan tillagning! Sjökojerna fick vi fylla upp med kuddar för att inte bli blåslagna även på natten. Att sova lägre stunder var inte möjligt - tåget hade nu blivit ett skenande snälltåg fast med bottenrevade segel. Vissa stunder surfade vi i 10-12 knop på vågor
som kändes som bergstoppar som var på väg att falla över oss och andra kastades vi fram och tillbaks mellan korsvågorna utan att få fart. Tack och lov då för våra osynliga osvikliga hjälpare autopiloten och radarn som gjorde att vi kunde bara stänga in oss och vänta på bättre väder... Vänta fick vi göra i fem dagar innan vinden blev mindre häftig och faktiskt så gott som hela vägen över innan vågorna blev mer rimliga.
Trots allt vande man sig successivt vid obehaget. Avatara for som en projektil över vågorna och tog inte in en droppe vatten över aktern och inte ens många vågor över fören. Vi seglade mesta tiden bara med genua ute, från hela, till bara en näsduk stor, i de byar som passerade över oss framför allt under natten och tidiga morgontimmar. Det mesta gick att sköta från sittbrunnen vilket kändes ännu bättre sedan vi fått rapport på radion om en dödsolycka på däck en av ARC-båtarna. Från alla håll på radion hörde vi om små och stora problem med båtar och besättningar.
Allt från tappade drag och alltför stora närgångna valar och till den båt som tappade ett roder, fick ett nytt tillverkat av skolskeppet Tenatious ute till havs, tappade det också, tog in vatten och till slut fick lov att överge/sänka sin båt. Vi hade en osedvanlig tur också som kunde undvika de allra västa oftast nattligen återkommande stormbyarna på upp till 30-40 m/s genom koll på radarn dygnet runt. Vi gjorde iallafall bra dagsetapper på 130 - 150 M åt rätt håll till skillnad från somliga som valt en alltför sydlig kurs och visserligen sluppit de värsta vågorna men istället
hamnat i stiltje.
