ST Lucia Västindien 2002-12-16....

För att inte komma fram under natten rullade vi sakta fram sista natten men ...Efter 20 dagar och 2840 sjömil siktade vi så land ! Jag kan gissa hur Columbus och hans mannar kände sig... Tidigt på morgonen såg vi St Lucias spetsiga vulkantoppar och några timmar senare rundade vi norra udden. Sista timmarna ägnade vi oss åt storrengöring - vattnet hade vi snålat på så vi kunde få en riktigt skön hårtvätt och dusch innan landningen - och båten fixades för målfoto mm, soltältet stuvades ned och vi hissade storen för sista kryssen mot mål.

Målgången blev tjusig - (se fler foton på www.photoaction.com)- och välkomnandet intensivt. Plats hade våra båtgrannar från Las Palmas reserverat och men tutade och vinkade in oss där vi överöstes med kalla öl, kall rompunch och fullständig genomgång av allt som hänt oss och alla andra under överfarten. Det var överväldigande men roligt med så mycket folk igen efter tre veckor bara på tu man hand.

Målbilder 1 2 3

Veckan i St Lucia gick fort. Varje dag kom nya båtar in med samma rutin som när vi anlände - rompunch, diskussion och umgänge mellan båtarna. Riktig mat igen både på resturang och i ett båtkök som inte längre krävde att man fungerade som eller önskade att man var en bläckfisk... (med stöd åt alla håll). Rodney bay är en isolerad värld för sig med bara båtfolk och service till alla dessa. Utanför börjar Västindien på gott och ont - vänliga människor, alla vinkar och hejar "hey man" och undrar hur man mår, men också en oerhörd kontrast mellan västerländskt överflöd och oerhörd fattigdom, en fruktansvärd trafik och en ljudnivå efter Atlanten som är öronbedövande, förstås sol och värme och ett överflöd av frodig grönska, blommor och palmer.

Fortsättning följer så snart andan faller på - fast tiden går fort när tempot i tillvaron saktat ner till Västindisk nivå, och räcker märkligt nog inte riktigt till !

Nästa sida

Föregående sida

Tillbaka